Ready For Whatever

Varför kan man inte jobba som om jobbet var ens liv varje dag? Iof är det ju de tyvärr.
Både igår och idag har varit en sån dag, kanske är det för att man har lite press på sig just nu att behålla det?
Jag fick i alla fall förlängt igår fram till årsskiftet sen skulle vi börja diskutera en högre lön. Jag hoppas inte för mycket på att få stanna efter det då det har fått gå 4 personer de senaste 2 veckorna bara från min avdelning då vi är ca 16 st i vanliga fall. Troligen kommer några till få gå snart. Jag förstår faktiskt inte hur dom tänker och hur vi ska kunna klara oss. Redan nu stressar vi ihjäl oss och får rycka in lite här och var på andras platser och även ta hand om nya som ska läras upp + att vi ska få in varor från ytterligare 6 nya media markt butiker som har öppnat och ska öppna. Det är nästan så man hoppas på att företaget ska gå i KK för att bevisa att de inte kan tänka på stället!
Förrutom de dåliga på jobbet finns det faktiskt lite positivt också. Hade jag inte haft alla de sköna jobbarkompisar jag har så hade jag nog slutat för längesen. Synd att bäver ska sluta nu, han är en av dom som sprider mest glädje!
Nu är det nästan lite girlpower över våran avdelning, 7 brudar och 5 killar.

Även om det har varit en stressig dag idag har jag hunnit tänka igenom och planera en hel del saker, saker jag måste ta tag i.
Gymmet måste jag ta tag i och komma igång med snart, har bara inte funnits tillfälle men jag MÅSTE!
Söka en massa jobb och börja på nästa projekt i lägenheten som består av att lägga golv i kök och hall, byta bänkskivor och måla toaletten.

Sen MÅSTE jag sluta älta saker, jag ältar alldeles för mycket och det tar mycket energi.





Sååå...


Life goes on.